Det är sommar. Sådär varmt så man knappt vet var den egna huden slutar, och var luften börjar. Solen har gått ner, det är nästintill mörkt ute och sjön ligger spegelblank. Jag går ner till sjön, ut på bryggan som gungar lite sakta. Tar några djupa andetag, förbereder mig -- och dyker i.
Det är den känslan jag älskar. Hur jag känner att det svala vattnet sköljer över mig. Hjässan, huvudet, axlarna och kroppen allt eftersom jag dyker ner. Det mjuka sjövattnet är något helt annat än havsvattnet - där havsvattnet är salt, hårt och nästan lite ogästvänligt är insjöarnas vatten mjukt, mörkt, som en sammetslen omfattning. Man känner sig viktlös, svävande. Vattnet, själva sjön, känns mjuk och välkomnande.
Jag brukar försöka återkalla den där känslan under vinterhalvåret, nästan varje gång jag duschar. Vrider sakta vattnet kallare för att få den där känslan av svalt sjövatten som strömmar över kroppen. Men man kommer inte ens nära den verkliga känslan.
Jag kan knappt vänta tills det är sommar igen. Jag vill tillbaka till min sjö.
Det är den känslan jag älskar. Hur jag känner att det svala vattnet sköljer över mig. Hjässan, huvudet, axlarna och kroppen allt eftersom jag dyker ner. Det mjuka sjövattnet är något helt annat än havsvattnet - där havsvattnet är salt, hårt och nästan lite ogästvänligt är insjöarnas vatten mjukt, mörkt, som en sammetslen omfattning. Man känner sig viktlös, svävande. Vattnet, själva sjön, känns mjuk och välkomnande.
Jag brukar försöka återkalla den där känslan under vinterhalvåret, nästan varje gång jag duschar. Vrider sakta vattnet kallare för att få den där känslan av svalt sjövatten som strömmar över kroppen. Men man kommer inte ens nära den verkliga känslan.
Jag kan knappt vänta tills det är sommar igen. Jag vill tillbaka till min sjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar