onsdag 6 februari 2013

#17: Hat



Näthatet. Jag har också stött på det. Såklart, vad annars? Jag är kvinna och har varit aktiv på nätet i snart 17 år. Självklart har jag stött på hatet. Drabbats, om än inte lika hårt som kvinnorna i filmen.

Jag såg Uppdrag Granskning igårkväll. Tittade, med hjärtat i halsgropen och tårarna inte långt borta. Inte för att jag var ledsen, utan för att det är så tragiskt att svenska kvinnor som säger sin åsikt, gör sitt yrke, attackeras och hatas på det här sättet. Mordhotas, hotas med våldtäkt, får hot mot sin familj och sitt hus och hem.

De har inte gjort någon något. De har inte begått något brott. De har bara sagt vad de tycker, gjort sina jobb, skrivit sina krönikor och verkat för alla människors lika värde. Trots detta, att det inte finns något kontroversiellt i dessa kvinnors yrke och skrifter, får de ta emot dessa hot.

Jag förstår inte varför. Jag förstår inte hur en människa kan vara fylld av så mycket hat, hur man på fullaste allvar kan sitta där vid sitt tangentbord och fyra iväg det ena hotet efter det andra, önska livet ur en annan människa och skriva att man hoppas att hon våldtas och plågas till döds.

Vad är man för sorts människa då? Hur trasig är man inuti? Vad har man för förmåga till empati, hur känner man inför sina medmänniskor i sin omgivning? Kan man verkligen fungera normalt, om man har till "fritidsintresse" att dödshota andra människor till livet?

Mäns hat mot kvinnor är skrämmande. Näthatet är skrämmande. Och jag önskar innerligt att vi genom att prata om det, kan få det att minska. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar