Jag har svårt att sova. Eller snarare svårt att somna - har jag väl somnat sover jag nämligen som en stock. Och sömn är, som bekant, en väldigt viktig del i att bli frisk från en sådan här krasch. Enligt min läkare finns det tom teorier om att sömn kan bota depressioner.
Så efter några nätter där jag sovit allt ifrån 12-15 timmar per natt (när jag väl somnat) försöker jag nu gå upp tidigt, så att sömnen skall komma naturligt på kvällarna. Det är dock inte så lätt, när man sovit till efter 12.00 flera dagar i rad (första natten vaknade jag kl 15.15, efter 15 timmars sömn...). Jag tog en mjukstart, och ställde klockan på 10.00 idag. Somnade nämligen runt 01.30 inatt, så jag behövde sova ut men samtidigt inte sova för mycket.
I övrigt känns det som tidigare. Jag känner mig låg, som om någon slängt en filt över mig. Sitter inte och gråter konstant (längre), men är samtidigt inte mitt gamla vanliga jag. Jag ältar fortfarande, oroas, tänker. Jag gör saker hemma, men varje sak tar på krafterna. Är tröttare än normalt. Känner av fysiska symptom.
Det känns som att det kan bli en lång väg tillbaka.
Så efter några nätter där jag sovit allt ifrån 12-15 timmar per natt (när jag väl somnat) försöker jag nu gå upp tidigt, så att sömnen skall komma naturligt på kvällarna. Det är dock inte så lätt, när man sovit till efter 12.00 flera dagar i rad (första natten vaknade jag kl 15.15, efter 15 timmars sömn...). Jag tog en mjukstart, och ställde klockan på 10.00 idag. Somnade nämligen runt 01.30 inatt, så jag behövde sova ut men samtidigt inte sova för mycket.
I övrigt känns det som tidigare. Jag känner mig låg, som om någon slängt en filt över mig. Sitter inte och gråter konstant (längre), men är samtidigt inte mitt gamla vanliga jag. Jag ältar fortfarande, oroas, tänker. Jag gör saker hemma, men varje sak tar på krafterna. Är tröttare än normalt. Känner av fysiska symptom.
Det känns som att det kan bli en lång väg tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar