söndag 26 maj 2013

Ett steg närmare

Det går framåt. Det gör det. Tittar man på mig snabbt, ytligt, kan man tro att allt är bra. Jag pysslar i trädgården. Läser. Grejar hemma. Tar en promenad. 

Samtidigt vet jag ju att det finns där. Stressen, och nedstämdheten i form av en tung klump i hjärtat och magen som håller mig tillbaka. Ibland rusar den fram, påminner mig om sin existens och påpekar högst handgripligt att jag måste ta det lugnt. 

Annars kommer ångesten, tröttheten, tårarna, ledsenheten. 

Men jag försöker hålla det på avstånd, inte gräva ner mig utan försöker sysselsätta mig sådär lagom med bra saker. Saker som ger kraft och styrka. Sånt jag mår bra av. 

För jag tänker att jag kan vila i mina små aktiviteter, vila utan att passiviseras helt. Träna på att vara igång, utan att pressa mig. 

Det får vara min väg framåt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar