You've got mail

Jag gillar filmer som är tänkvärda och vänliga. Som är jordnära, finurliga och som får en att tänka. En sådan film, som även råkar vara min favoritfilm, är You've got mail - en romantisk komedi från 1998. Hur den kan vara relevant idag (när den till på köpet har med internet som en ingrediens i storyn) kan man ju fråga sig, men den är full av små finurliga tankar och repliker som jag bara älskar.

Som exempelvis följande:

"Sometimes I wonder about my life. I lead a small life - well, valuable, but small - and sometimes I wonder, do I do it because I like it, or because I haven't been brave? So much of what I see reminds me of something I read in a book, when shouldn't it be the other way around? I don't really want an answer. I just want to send this cosmic question out into the void. So good night, dear void."

eller:

"The whole purpose of places like Starbucks is for people with no decision-making ability whatsoever to make six decisions just to buy one cup of coffee. Short, tall, light, dark, caf, decaf, low-fat, non-fat, etc. So people who don't know what the hell they're doing or who on earth they are can, for only $2.95, get not just a cup of coffee but an absolutely defining sense of self: Tall! Decaf! Cappuccino!"

Förutom det, så har den dessutom fina bilder och scener från New York och är bara sådär smårolig och oemotståndlig som filmer gjorda i slutet på 90talet bara kan vara.